Friinsikt.se

Archive for the ‘Palmemordet’ Category

Palmedråpet – äntligen ett avslut!

torsdag, juni 11th, 2020

Jag har tidigare här på bloggen förespråkat en ensam gärningsman och att händelsen inte var ett mord utan snarare ett oplanerat dråp. Detta utifrån en analys jag gjort av det material som varit tillgängligt. Indiciekedjan mot Skandiamannen har jag ansett och anser, vara mycket stark. Därför är det mycket glädjande att nu Palmeutredningen kommit till samma slutsats.

Givetvis hade det varit önskvärt med teknisk bevisning men man kan inte begära att den lilla Palmegruppen skall utföra trollkonster efter 34 år. Naturligtvis finns det tveksamheter att peka ut en person utan rättegång. Men indicierna är så starka och alternativet hade varit att den skyldige kommit undan för all framtid och det hade varit en mycket värre situation. Klokt och modigt agerat av Krister Petersson!

Jag förstår att inte alla kan acceptera detta som ett avslut. Det kan t.ex. handla om personlig prestige eller att man man investerat tid och status i någon annan förklaring. Man kan också haft förväntningar om att händelsen skulle ingå i ”det stora perspektivet”, i någon form av konspiration med förgreningar till världspolitiken. Frågan måste ställas om dessa personer verkligen bemödat sig om att se sambanden mellan alla indicierna mot Skandiamannen? Har man utan förutfattade meningar granskat de handlingar som varit tillgängliga som förhör etc? Går det svälja stoltheten att man haft fel och acceptera en lösning som inte passar in i den egna förutfattade meningen?

Sanningen är som den är oavsett vad man anser att den borde vara.

Människan har en stor förmåga att se mönster, även där de inte finns. Man överskattar lätt sin egen analysförmåga och intelligens. Det är tendenser som ofta tydligt visat sig när det gäller Palmedråpet. Många korthus har byggts. Många har också genom åren kapitaliserat på denna händelse.

Sannolikhetslära och riskbedömning är man i allmänhet inte bevandrad i när man anser att det är helt osannolikt att händelsen skulle kunna inträffa just där och då och med en gärningsman som råkade bära på ett vapen. Palme var under en 20-års period exponerad många gånger för ett möjligt attentat. Att det skulle inträffa någon gång under denna tidsperiod – särskilt med Olofs antagonistiska ledarstil – för det var risken faktisk rätt så stor. Nu råkade det bli där och då som det skedde.

Tiden är nu kommen att dra tillbaks projektioner, önsketänkande, fantasier och orealistiska förväntningar. En portion av självrannsakan vore nyttig och inte minst renande för alla som på något sätt bidragit kring denna fråga. En tid för överväganden och funderingar kring de egna handlingarna och den egna förmågan likväl huruvida man bidragit till något gott eller inte. Det är dags att inse att det är så här långt vi kan komma.

Sanningen är som den är oavsett vad man anser att den borde vara!

Frid till er alla!

Palmes mördare enligt tidskriften Filter

fredag, maj 25th, 2018

Det är inte mycket nytt i den teori som tidskriften Filter tagit fram kring Skandiamannen, men en del finns det faktiskt. De har på ett förtjänstfullt sätt tagit fram nya uppgifter genom intervjuer med hans umgängeskrets m.m. Dessa uppgifter har snarare stärkt indicierna mot Skandiamannen än tvärtom.

Oavsett vad man anser om fallet konstaterar jag  att det finns tillräckligt många indicier mot denne man att motivera att han utreds djupare än vad man gjorde under de första åren efter mordet. Personligen känns det som en befrielse att veta att Skandiamannen nu utreds närmare.

Om det är så att han är oskyldig och hängs ut oförtjänt så har han ju själv i hög grad ett ansvar för det, eftersom han i så stor utsträckning ljugit om sina förehavanden i de olika förhören.

Om det är Skandiamannen som är skyldig så är frågan fortfarande öppen om han ingick i en komplott eller ej. Det är inte heller klart om mordet var planerat eller om det var ett slumpartat dråp. Personligen lutar jag åt det senare. Det skulle förklara varför det inte läckt några uppgifter om mördaren/dråparen under åren. Förklaringen är i så fall helt enkelt att mördaren/dråparen själv är den enda som vetat om att det var han som utförde dådet.

De flesta människor anser att sannolikheten är allt för liten att en person skall mörda en statsminister på ett slumpartat sätt. De anser också att ett mord på en statsminister måste vara raffinerat och planerat. Gärna också utfört av en professionell mördare i sammansvärjning. Man menar sig se mönster som kanske inte alltid finns och fantiserar fram den ena spekulativa teorin efter den andra. Inget fel med det, men kan man bygga sin teori på mer konkreta uppgifter så väger det tyngre. Skillnaden med teorin kring Skandiamannen är just att den grundas på ett antal fakta och indicier som utgår från mordplatsen. Det är tragikomiskt att så många människor som anser sig insatta i mordet, kan välja att helt bortse från alla dessa fakta. Jag ser det ytterst som ett mycket intressant uttryck för de begränsningar som finns i människans psyke.

När det gäller resonemanget om sannolikheten för ett slumpartat mord, skall man ha med sig att en person som Palme var exponerad, vid ett stort antal tillfällen och på olika vis, under 20 års tid. Det är mycket troligt att det vid flera av dessa tillfällen befann sig någon person i hans närhet som hade ett vapen till hands som hade kunnat användas. Summerar man sannolikheten för alla dessa tillfällen under de 20 åren så var risken betydande att Palme under perioden någon gång skulle utsättas för ett allvarligt dåd. Särskilt eftersom han genom sitt utmanande ledarskap med sitt beteende och sina ställningstaganden orsakade en stor polarisering kring sin person och därmed tog en större risk.

Palmes mördare – det börjar klarna!

torsdag, januari 4th, 2018

Jag har studerat diverse dokument kring Palmemordet under ett par års tid, läst böcker och vittnesprotokoll osv. Jag fastnade ganska snabbt för den s.k. “Skandiamannen”. Han är den mest uppenbara kandidaten utifrån tillgängliga fakta. Främst för att han bevisligen stämplade ut från det intilliggande Skandiahuset (ca 50m från mordplatsen) 2 minuter innan mordet och för att hans signalement överensstämmer med mördarens. Men också för att han utgett sig för att vara ett vittne som var en av de första som kom fram till mordplatsen, samtidigt som ingen annan sett honom där! Jag kunde dock först inte tro att det var så enkelt att detta var mördaren. Som så många andra har jag gått i fällan att ett statsministermord måste vara avancerat och att mördaren är en kall, råbarkad yrkesmördartyp som ingått i en raffinerad konspiration.

Tanken på Skandiamannen har dock hängt med mig och efter att nu ha läst Lars Larssons bok “Nationens fiende” går jag så långt så att jag säger att saken är klar! Indiciekedjan som presenteras i boken är vida överlägsen vad man kan få ihop kring alla andra mördarkandidater. Lars har gjort ett gediget arbete med sin bok och därmed tagit steget bortom ren spekulation. Han har gjort sanningen möjlig att se!

Jag anser följaktligen att den existerande polisutredningen helt bör koncentreras på att kartlägga Skandiamannen. Han lyckades med konststycket att undandra sig misstankar genom att spela vittne och genom att flitigt förekomma i olika media. Därigenom omöjliggjorde han också att bli utpekad av de verkliga vittnena. Många är de s.k. experter som förletts in på andra villospår (därmed inte sagt att inte Skandiamannen kan ingå i en större komplott). Hela den samlade poliskåren har varit inkapabel att genomskåda detta upplägg. Det hela är ytterst pinsamt för alla dessa s.k. initierade. Likt en beslöjad hemlighet och befrielse från en Törnrosasömn öppnas nu sakta våra ögon till den verkliga verkligheten. Detta, är i högsta grad avancerat och raffinerat!