Friinsikt.se

Andlighet?

juli 9th, 2017

Finns det någon anledning att prata om andlighet innan man funnit sig själv?

Dårskap

juli 9th, 2017

Jag vaknade upp i världen och fann den full av dårar.

Det

mars 23rd, 2017

Den som har det, har allt.
Den som inte har det, har inget.

Ekonomiskt jämlika samhällen är mer välmående

februari 21st, 2017

Boken Jämlikhetsanden som kom ut 2009 och är skriven av Richard Wilkinsson och Kate Pickett visar med all tydlighet att det är graden av jämlikhet i ett samhälle som avgör hur välmående samhället och dess invånare är.

Författarna visar, utifrån tillgängliga data, i flera industrialiserade länder, hur olika parametrar relaterar till graden av jämlikhet. Jämlikheten mäts som skillnaden i inkomst mellan de som har högst inkomst och de som har lägst. Resultaten gäller tex. hälsa och sociala problem, barns hälsa, tonårsfödslar, spädbarnsdödlighet, andel överviktiga, grad av tillit, utbildningskvalitet, fängelsefrekvens, antal självmord och grad av återvinning. Undersökningen visar också att det inte bara är de som har det sämst som skulle få det bättre om ojämlikheten minskas i ett samhälle. Även de som har det bäst får det bättre. Observera att det inte är den faktiska inkomstnivån som avgör utan den relativa inkomstnivån inom ett samhälle. Nu för tiden har de flesta en högre levnadsstandard än de allra rikaste hade på 1800-talet. Sverige ligger genomgående bra till i dessa jämförelser. Dock gäller resultaten början av 2000-talet. Sedan 80-talet är Sverige ett av de OECD länder där ojämlikheten ökat allra mest.

I ett ojämlikt samhälle blir välmåendet mer relaterat till den inbördes statusen mellan medborgarna och detta blir starkare ju mer skiktat samhället är. I ett mer statusbaserat samhälle blir inbördes konkurrens mer betonat och det skapar en konstant stress att jämföra sig med sin omgivning, särskilt för dem med lägst status. Författarna kopplar också en lägre status till psykiska problem och närvaron av skam. Skam är den känsla som socialiserar och anpassar oss och det är förknippat med skam att vara oanpassad och att ha låg status. Självkänsla är en annan viktig parameter. Ojämlika samhällen har en hög grad av falsk självkänsla, dvs. narcissism, och därmed behov av självhävdelse som kompensation för en dålig självkänsla. Mer jämlika samhälle har en högre grad av sund självkänsla.

Det står klart utifrån denna enkla analys att ojämlika samhällen har en högre grad av egoism och en lägre grad av absolut självkänsla. Ojämlika samhällen främjar egoism och därmed blir närvaron av äkta självkänsla låg. Av detta följer att graden av andlighet är lägre i mer ojämlika samhällen. I dessa frodas i stället skenheligheten!

En nackdel med invandring är att det riskerar att bildas ett nytt lägsta skikt med låga inkomster och hög arbetslöshet. Därigenom ökas klyftorna i samhället och med det följer alla de typer av problem som nämnts ovan. Detta riskerar sedan att utnyttjas av populistiska och rasistiska grupper för olika typer av projektioner och som en språngbräda för egna syften. I en mening har dessa grupper dock rätt. Graden av socialisering och välmående i samhället riskerar att sjunka om invandring sker för snabbt och utan en bra integration. Men skälet till att de har rätt är inte att det är något fel på de som invandrat utan att invandringen ger upphov till ökade klyftor.

Det är således en minskning av ojämlikheten som är den främsta lösningen på de flesta problemen i ett samhälle eftersom det på sikt medför att hela samhällsstrukturen ändras i grunden. Graden av jämlikhet utgör således ett slags fundament för samhällsbygget. Hur kan vi då påverka våra samhällen i riktning mot ökad jämlikhet? En slutsats är att det har mindre betydelse att fokusera på att lösa enskilda problem som tex. att förbättra utbildningssystemet, höja straffsatserna, minska droganvändningen eller att tillsätta fler poliser. Den typ av lösningar blir en form av kosmetisk åtgärd som insiktslösa politiker kan ta till för att verka handlingskraftiga. Ojämlikheten kan minskas antingen genom att öka/sänka lönerna för de som har det sämst/bäst eller genom omfördelning av pengar genom bidrag. Att minska de offentliga utgifterna genom att sänka skatterna är inte att rekommendera. Det är en kortsiktig lösning som på längre sikt leder till högre kostnader för fler fängelser, fler poliser, sämre utbildningsresultat, ökade socialbidrag osv. En annan god sak för att minska ojämlikheten är att fler företag ägs av de anställda själva. Det ökar graden av gemenskap, medbestämmande och ansvarstagande och sänker snedfördelningen i inkomstnivåer. De traditionella aktiebolagen drivas av kortsiktiga vinstintressen där, ofta frånvarande, ägare bara vill få avkastning på investerat kapital.

Dessa resultat ger ett mycket gott underlag till hur politik bör utformas för ett bättre samhälle. Resultaten ger också en god vägledning till medborgarna hur de bör rösta i allmänna val.

Författarna till Jämlikhetsanden har skapa en websida där de sammanfattar sina resultat. Alla bilder i denna artikel är tagna därifrån.

En utvikning om det andliga

november 5th, 2016

Påstådd andlighet utan självkänsla är skenhelighet. Självkänsla är fröet och porten till andligheten. Andligt prat i frånvaro av självkänsla är inget annat än ett uttryck för en längtan att återfå kontakten med sin ande. Skenhelighet leder lätt till narcissistiska, grandiosa föreställningar och i förlängningen till olika former av religiös extremism. Äkta andlighet är att vara uppfylld av sin ande, det handlar inte om att tro på en lära men att tro på den andliga vägen. Den som går vägen och möter sig själv kan utveckla sin fromhet och så småningom få mer och mer kontakt med det gudomliga.

Tro och visshet

november 4th, 2016

Bra religion leder människor till andlighet, dålig religion gör det inte. För den som kommit ur den intellektuella labyrinten och funnit den andliga vägen handlar det allt mindre om att tro och allt mer om att vidga sin visshet, därigenom uppnå allt mer vishet.

Om intigheten

augusti 21st, 2016

Den som gör ingenting kan upptäcka allt!

Individuationen idag – egots frigörelse

mars 13th, 2016

Finns det mening i livet utan individuation? Individuationen går på djupet och förverkligar oss själva och uppfyller vår del i skapelsen. Människan har tyvärr kvar en stor del av sitt ego och individuationen kan på ett sätt sägas handla om att eliminera egot, eller att i alla fall ställa det vid sidan av självet. Nu för tiden förväxlas ofta egot med självet och självförverkligande handlar oftast om att förverkliga sitt ego. Det är ju en helt motsatt process till individuationen.

Som jag ser det så håller egot på att blomma ut på kulturell nivå efter många århundraden av förtryck. Jag är skeptisk till vår förmåga att vända detta. Det finns inga kollektiva lösningar utan enskilda individer måste individueras. Hinner tillräckligt många innan det är för sent?

Om alla skall ha rätt till allt och ingen gemensam etik längre finns, blir det då något kvar som håller oss samman?

Den genuina feminismen

mars 10th, 2016

Dagens s.k. feminism är förirrad. En genuin, innerlig feminism verkar för att stärka den feminina aspekten i tillvaron. Om fler kvinnor utvecklade sin femininitet och lät den ta plats i samhället skulle vi så småningom kunna uppnå en balans. Det som sker idag är att kvinnor använder männen som förebild. Feministerna vill ta efter männen och kräver att få bli som dem. Skillnaderna mellan könen vill man radera ut. En balans kan då aldrig uppnås eftersom alla blir lika. Det är förvirrat, ja galet – det går emot naturens grundläggande principer. Man har på ett mycket naivt vis blandat ihop jämställdhet med likformighet och helt och hållet missförstått att båda könen är lika mycket värda även om de är olika. Den genuina feminina aspekten av tillvaron behövs lika mycket som den maskulina. Det är i spänningen mellan polerna som harmonin kan uppstå. En mer mogen och genuin feminism är tillåtande och uppskattande mot det maskulina. En mer utvecklad maskulinitet ger det feminina ett högre värde i samhället. Den falska feminismen förlöjligar och skuldbelägger det manliga. Det är verkligen svårt att vara man i denna tid. Vi behöver en genuin feminism som leds av mer mogna kvinnor än de faderskomplexande kvinnor som använder den feministiska kampen som en projektion för det egna oförlösta traumat.

Det är sådana frågor som är viktiga i vår tid. Vilken tragedi att vi har politiker som saknar mognad och insikt. Eller rättare sagt vilken tragedi att vi har medborgare som sammantaget saknar mognad att välja mogna ledare.

Om manligheten och lidandet

mars 7th, 2016

Det manliga och det kvinnliga är satt på undantag i vår syskonkultur. Få människor mognar och många anser att det inte finns någon skillnad mellan det maskulina och det feminina. Detta platta, endimensionella synsätt förminskar oss alla som människor och ger upphov till mycket lidande.

Det kan mycket väl vara så att utan lidande sker ingen utveckling. Eller i varje fall är det så att genom konstruktivt lidande sker utveckling. För den som har ett kränkt barn inom sig blir lidandet en följeslagare genom livet. En man som har ett kränkt barn inom sig har svårt att vara man. Det finns givetvis män som har haft en god relation till sitt inre barn ända sedan barndomen och bibehållit en bra relation genom uppväxten. Lycklig är en sådan man. De är inte så många eftersom konsten att vara en bra förälder har degenererat i vår tid.

En del män låter det kränkta barnet ta över och dominera sitt liv. Dessa män är på sätt och vis maktlösa inför det kränkta barnet. I perioder tar barnet över och då uppstår självanklagelser och kontaktlöshet, följt av depression och uppgivenhet. För en sådan man ter sig tillvaron som en lång vandring med ständiga besök i ett skam- och skuldfyllt träsk. Det finns å andra sidan män som, i motsats till att låta det kränkta barnet ta över, i stället har förskjutit barnet. Det inre kränkta barnet är hos dessa män okänt och placerat i ett mörkt och låst rum. Barnet tar då över indirekt bakvägen så att säga. En sådan man har inte tillgång till sina känslor och går genom livet utan kontakt med sig själv och andra. När känslofyllda händelser inträffar skakar han av sig dem och går vidare. Han har inte tid eller plats för känslopjunk. Emotionella händelser blir inte bearbetade utan läggs i ryggsäcken och blir en börda som på sikt skapar fysiologiska skador.

För den man som på ett eller annat sätt upplevt en barndom fylld av kränkningar gäller det att som vuxen först och främst lära känna det kränkta barnet och låta det komma till tals. När en förtroendefull dialog etablerats och barnet fått säga sitt blir uppgiften att sätta gränser mot det kränkta barnet. Barnet skall få finnas och ta plats men inte ta över. Det gäller att lära barnet att dess tid som huvudrollsinnehavare är förbi. Barnet får finnas men vid sidan om den vuxne mannen. Barnets röst får höras men inte ta över. En man som tar sig igenom den processen, som tar flera år, blir en helad man, en man som tagit sig ur sitt helvete. En frisk man är en man som har kontakt med sina känslor. När något inträffar möter han sina känslor, betraktar dem och låter dem passera. Ingen last skapas, inga oförlösta spänningar byggs upp. Han har kontakt med barnet inom sig, det berikar honom och han blir levande tack vare det.

Hur är det för dig som man? Hur har du det med ditt inre barn? Är du man eller håller du på att bli man? Eller är du en vuxen pojk?

En annan fråga av central betydelse för att bli man är relationen till den inre kvinnan. Blir hon genom livet en hjälpare eller en stjälpare? För en man i utveckling är den inre kvinnan en gestalt som berikar hans liv och hjälper honom att få utlopp för sin skaparkraft. För en stagnant man är den inre kvinnan ofta en liten outvecklad flicka som han håller inlåst. Hon får inte komma ut och växa upp utan han håller henne under stark kontroll som fånge. Det är väl ingen hemlighet att avslöja att mannens relation till modern, dvs det lilla barnets relation till modern är av central betydelse i detta drama?

Ni kvinnor som skuldbelägger män – vilken roll har männens mödrar spelat för männens beteende? Varför skuldbelägger ni andra utan att se er egen skuld? Finns det något som borde bearbetas så att vi tillsammans kan komma vidare och mogna i stället för att kriga?