Friinsikt.se

Vår tid är sannerligen en tid av andlig förtunning. De senaste århundradenas industrialisering har lyckats reducera det mesta av andligt djup hos människorna och ersatt det med konsumtion och strävan efter egen kortsiktig vinning. Vi har alla blivit affärsmässiga konsumenter som mest värderar vad vi har och oroar oss för den avkastning vi skall få. Få har förmågan att bara vara i sig själva och njuta av det. Habegäret dominerar starkt och visar sig inte enbart när det gäller materiella ting. Vi har en ägandeinställning till det mesta i våra liv.
Psykoanalytikern Erich Fromm har, i sin utmärkta bok ”Att ha eller att vara”, helt rätt när han menar att människan har möjligheten att leva inom två olika livsformer: ägandets och varandets. Ägandets livsform utmärks av att hävda och odla det egna egot i kamp med andra egon i fri konkurrens. Naturen och andra människor exploateras fritt. I ägandets livsform är människorna ofta passiva betraktare utan egen djupare skaparkraft, aktiviteter är ofta passiviteter. De flesta människor är ej i kontakt med sig själva och ej heller medvetna om sig själva (sin själs existens). I denna livsform degenererar människorna mer ju mer de äger och blir därmed successivt allt mindre mänskliga. Lyckan är falsk och relativ eftersom den beror på vad de andra har. Varandets livsform utmärks av harmoni med andra människor och sig själv. Människorna är i kontakt med sig själva (sin själ) och deras verksamheter utgår ofta ifrån det inre. Människorna är aktiva och skapar inifrån sig själva. Även yttre verksamheter har ofta ett inre andligt mål. Man lever i samhörighet med naturen. I denna livsform utvecklas människorna mer ju mer varande de blir. Det innebär en flödande, skapande process där människan föds allt mer i sig själv, förverkligar sig själv och blir allt mer levande. I varandets livsform finns möjligheten för varje människa att nå sin fulla potential. Lyckan är genuin, individuell och möjlig för alla att uppnå.
Varje kultur befinner sig någonstans på skalan mellan ägandet och varandet. Även om ägandets livsform är den vanligaste så finns det kulturer där varandet är centralt. Även i vår del av världen har varandets livsform varit mer närvarande i perioder genom århundradena. Det torde av detta stå klart att den förändring som vårt samhälle behöver är, kort sagt, en övergång från ägandets livsform till varandets livsform. För att det skall lyckas måste många enskilda människor först genomgå denna process på det personliga planet. Därefter kan dessa människor bli tongivande genom sitt ledarskap och vägleda samhället igenom samma process. För den enskilda människan innebär det att möta sig själv och hantera de förträngda minnen, känslor och trauman som tillfogats under uppväxten i en helt ägandeinriktad kultur. Att utifrån vår låsta kultur, som så starkt domineras av ägandets livsform, ens spekulera i om det är möjligt att transformera kulturen till varandets livsform, kan te sig absurt och helt orealistiskt. Men jag är övertygad att det är däråt mänskligheten är på väg. Det kommer att ta tid. Det är stor risk att vi förgör oss själva innan vi når dit.

Den fria viljan är en enastående egenskap hos människan. Med hjälp av den kan vi nämligen förnya oss själva, ja bringa födelse åt oss själva om man så vill. I vår tid är det inte alla som har en fri vilja. De flesta blandar ihop sin egen vilja med viljan från omgivningen eller samhället. Men för de som har utvecklat en tillräcklig integritet och mognad finns den fria viljan där som en vass kniv att användas för att karva fram en livets väg. Den fria viljan kan användas till att leva vårt liv så att vi följer rösten från vår själ och därmed den avsikt som finns med vår existens. Genom användande av den fria viljan kan vi följa dygden och därigenom utveckla ett gott samvete. Av ett gott samvete följer en god självkänsla och en stark integritet som möjliggör att tillfälliga driftsimpulser och begär kan hållas tillbaka. Dessutom uppnås en balans mellan tanke och själ som är utmärkande för en mogen människa. En sådan människa är i stånd att stå emot attacker och försök till manipulation från omgivningen och har integritet att stanna kvar i sig själv när det stormar och blåser kallt. Attacker från omgivningen stärker snarare självkänslan i och med att individen märker sin motståndskraft. Därigenom blir människan ytterligare motiverad i sin strävan att leva ett dygdigt liv.

Det torde väl härav stå klart att en sådan människa är en människa som i dagens samhälle går emot strömmen?

De bisarra och tragiska händelserna i Oslo är en produkt av det samhälle vi alla har skapat och lever i. När rationalism, kapitalism, materialism och naturvetenskap ensidigt får forma våra åsikter och värderingar hamnar samhället helt enkelt ur balans till slut. I frånvaro av självkänsla och andlighet blir vi ytliga och saknar en stabil grund att stå på. Ett symptom på det är att enskilda individer spårar ur fullständigt.
  Det goda och det onda finns inom oss alla. Det är en viktig uppgift i livet för var och en av oss att konfrontera denna sanning. Utan sådan självkännedom kan ondskan ta över helt och hållet. Omedvetna krafter, som varit förträngda i många år kan släppas lös. Dessa krafter kan kanaliseras på invandrarfrågan men också på andra sätt. Invandrarfrågan är tacksam därför att den på ett optimalt sätt tillåter individen att se de egna tillkortakommandena hos ”den andre”. Projiceringen blir enkel när den riktas mot en annan folkgrupp.
  Vårt nordiska samhälle utger sig ofta för att verka i det godas namn, ja att rent av utgöra och representera godheten på jorden. Kanske sker detta genom ett förträngande av det onda? Innebär detta då inte en falsk ”godhet” som genom sin falskhet riskerar generera just ondska? Enligt min mening så har den verkliga godheten ondskan integrerad. Den sanna godheten känner ondskan genom egen erfarenhet och självkännedom. Genom att ondskan är välbekant kan den hållas under kontroll och genomskådas och verklig godhet kan praktiseras.
  Om vi integrerar ondskan blir vi fria att välja mellan det goda och det onda. Om vi förtränger ondskan och projicerar den på andra blir vi fångar och hänvisade till ett begränsat liv.
  För en individ som genomgående utsatts för kränkningar som barn hinner historien förr eller senare i fatt det när det blivit vuxen. För en sådan individ är det extra svårt att integrera det goda och det onda i sig själv. I stället sker en uppdelning. Hos sådana individer kan ondskan ofta ta överhanden. Det förflutna spelas upp och iscensätts i vuxen form. Barnet spelar som vuxen upp sitt trauma. Förr eller senare måste någon annan få ta del av det. Det omedvetna släpps lös. Mindervärdeskomplexet blommar ut i sin motsats, det grandiosa.
  När vi analyserar katastrofen i Oslo skall vi inte göra misstaget och säga att det var ett brott som begicks av en ensam galning. Vi gör då samma misstag som ”galningen” själv gjorde när han valde invandrarna som syndabockar. I stället måste vi fråga oss vad vi kan göra i framtiden för att genuint förändra vårt samhälle i grunden. Behöver vi mer rationalism, materialism och kapitalism? Hur vi tar hand om våra barn? Hur har vi det med självkännedom och kunskap om det goda och det onda? Hur integrerar vi mer andlighet i vår kultur? Vart tog känslan för mysterierna vägen?