Friinsikt.se

Alla människor har mer eller mindre behov av att utöva projicering, dvs. att i det yttre förlägga aspekter av personligheten som finns dolda inom en och som därmed är omedvetna. En viktig sådan inre aspekt är själen, dvs. vårt inre sanna jag. Om man inte har kontakt med sin själ så har man inget annat val än att projicera aspekter av den i sin omvärld på olika sätt. Ett objekt som passar bra för detta är jordklotet, dvs. jordklotet symboliserar på ett utmärkt sätt vår inre själ och dess helhetstillstånd och blir därmed lämplig som projektionsobjekt.

Klimatfrågan är en fråga som passar utmärkt för utövandet av projektioner. Den som inte har kontakt med sin själ kan genom klimatfrågan ges en möjlighet att projicera sin omedvetna rädsla för egen själslig undergång på jordens undergång. Genom projektion på jordklotet som symbol kan man också leva ut sin längtan efter att få kontakt med sin egen själ genom att så att säga ”rädda världen” i stället. Sådana människor kan också genom klimatfrågan finna projektionsobjekt att förlägga sin inre ilska på – den ilska som ytterst emanerar från den tid i livet när man som barn förlorade kontakten med sin själ (ja alla barn föds med full kontakt med sin själ men tappar i de flesta fall bort den helt eller delvis under uppväxten).  Dessa krafter är alltså i rörelse i samband med klimatfrågan, krafter som är omedvetna och som därför är så starka. För människor som befinner sig i dessa krafters våld biter det inte med vetenskapliga argument kring jordens klimat.

Religion handlar faktiskt oftast om samma form av projektion, dvs. genom religion erbjuds man objekt att projicera längtan efter kontakt med sin själ på. Bra religion hjälper människor att få kontakt med sin själ. Dålig religion förleder människor genom erbjudandet av projektionsobjekt bort från sin själ.

Både religion i ordets vanligaste bemärkelse och klimatfrågan fyller alltså från ett djuppsykologiskt och själsligt perspektiv samma funktion. Klimatfrågan kan således också för vissa människor bli som en religion. Detta anser jag i hög grad vara det som inträffat i vår nuvarande värld.

Vetenskapen erbjuder anser man en ersättning till religionen. Men man gör ofta misstaget att tro att man har ensamrätt till hela sanningen och glömmer bort att vetenskapen enbart är giltig inom de grundläggande ramar som man självt satt upp. Utanför dessa ramar är vetenskapen inte giltig! En ensidig användning av vetenskap utan insikter om dess begränsningar och utan förening med det själsliga livet är i högsta grad skadligt och farligt för vårt samhälle! I det själsliga perspektivet är ensidig vetenskap därför lika illa som ensidig religiositet!

Personligen rekommenderar jag starkt en förening av vetenskap och andlighet. Tillsammans bildar dessa förmågor och kompetenser en stark syntes inom en människa. Syntesen erbjuder också en väg framåt för oss alla på samhällsnivå. En väg bort från den inskränkta ensidighet och kollektiva omognad som dominerar i vår tid.

Vi har alla valet att aktivt arbeta med vår mognadsprocess. Att arbeta med att återfå kontakten med sin själ är det enda sättet att successivt bli fri från projektioner. Genom att göra det blir vi efter hand allt mer själsligt levande, dvs. genuint andliga. (Blanda inte ihop religiositet med andlighet! Det är vanligt att religiösa människor anser sig vara andliga när de i själva verket befinner sig i religiös projektion.) Tyvärr är dessa centrala sanningar för mänskligheten inget som numera ingår i det kulturella budskapet i vår tid. Vi saknar vägledning i dessa frågor och är på det viset oerhört andligt fattiga!

För den som vill veta mer rekommenderar jag först och främst att arbeta aktivt med den egna personliga mognadsprocessen och att stegvis fjärma sig från den fördumning som pågår i vår tid. Vill man läsa om detta ämne rekommenderar jag C.G. Jungs verk samt Michael Newtons böcker. Det är två vetenskapsmän som ägnat sina liv åt forskning kring själen. De vet båda fullt ut vet vad det innebär att integrera sin själ och ha full kontakt med den.