Friinsikt.se

Den fria viljan är en enastående egenskap hos människan. Med hjälp av den kan vi nämligen förnya oss själva, ja bringa födelse åt oss själva om man så vill. I vår tid är det inte alla som har en fri vilja. De flesta blandar ihop sin egen vilja med viljan från omgivningen eller samhället. Men för de som har utvecklat en tillräcklig integritet och mognad finns den fria viljan där som en vass kniv att användas för att karva fram en livets väg. Den fria viljan kan användas till att leva vårt liv så att vi följer rösten från vår själ och därmed den avsikt som finns med vår existens. Genom användande av den fria viljan kan vi följa dygden och därigenom utveckla ett gott samvete. Av ett gott samvete följer en god självkänsla och en stark integritet som möjliggör att tillfälliga driftsimpulser och begär kan hållas tillbaka. Dessutom uppnås en balans mellan tanke och själ som är utmärkande för en mogen människa. En sådan människa är i stånd att stå emot attacker och försök till manipulation från omgivningen och har integritet att stanna kvar i sig själv när det stormar och blåser kallt. Attacker från omgivningen stärker snarare självkänslan i och med att individen märker sin motståndskraft. Därigenom blir människan ytterligare motiverad i sin strävan att leva ett dygdigt liv.

Det torde väl härav stå klart att en sådan människa är en människa som i dagens samhälle går emot strömmen?

Uppdrag Granskning agerar sedan många år helt fritt som en självutnämnd motsvarighet till medeltidens folkrättegångar. Med pondus och kraft tar man saken i egna händer och hänger ut människor och företag till allmän beskådan och förlöjligande.
Jag har genom åren sett många av Uppdrag Gransknings reportage och vet att mycket bra har producerats och att det finns många kompetenta journalister på redaktionen som till fullo behärskar den granskande och utredande journalistiken. Men som oftast har myntet inte bara en utan två sidor. Ibland tar journalisternas egen hunger efter att lyckas över och fakta vinklas till egen fördel. Man har ju stor makt i sin hand. Man vet att antalet tittare är stort och att allt som produceras får genomslag. Om inte fakta räcker till så får man ta till klippsaxen och klippa ihop sekvenser som styrker de drivande teserna. En timmes intervju kan klippas ner till 2-3 minuter och sanningen formas och förvrängs därmed. Man föregår oftast utfallet av eventuella rättegångar och respekten är låg för de enskilda individernas integritet.
Mycket av det som Uppdrag Granskning gör är som sagt bra men deras produktioner får allt för ofta stå oemotsagda. För vem vågar argumentera med den som har så stor mediamakt? Är det bara godhet som Uppdrag Gransknings journalister företräder? Eller finns det något annat under den ytliga förklädnaden? Är det ibland rent av en degenererad form av journalistik? En journalistik där dolda mikrofoner och kameror är en förutsättning för att lyckas? En journalistik där den granskande funktionen ersatts av ett sökande efter fel och brister under ivrigt påhejande av okritiska medlöpande tittare?
Likt i medeltida folkrättegångar lämnas de anklagade i Uppdrag Granskning helt ut till massans beskådan och dömande och får stå där vid pålen inför hela nationen med sin skam. Vad har programmakarna själva förresten för relation till skam? När får de själva erfara den granskning som de tycker så mycket om att ge andra?