Friinsikt.se

Archive for augusti, 2020

Klimatfrågans psykologi

söndag, augusti 16th, 2020

Den vetenskapliga grundfrågan när det gäller klimatet är mycket komplicerad. Klimatsystemet är komplext med ett stort antal variabler som interagerar, ofta genom icke-linjära (turbulenta) samband. För att försöka förstå alla samband och därmed tro sig kunna veta något om framtiden stödjer man sig främst på datormodeller. Men dessa modeller är inte validerade och är därmed värdelösa att göra prognoser med!

Vetenskapen har ett stort ansvar att ge en helhetsbild av situationen. Den naturvetenskapliga metoden medger ett spektrum av alternativ tills något är bevisat men nu verkar denna grundregel satt ur spel. Det finns inga bevis att människan orsakat den globala uppvärmning som ägt rum det senaste århundradet. Att förenkla och hävda att klimatet varierar enbart utifrån mängden CO2 i atmosfären är helt orimligt! De existerande alternativa förklaringarna till uppvärmningen samt de osäkerheter som finns måste också förmedlas.

Jag ifrågasätter inte att jorden som helhet blivit varmare under det senaste århundradet. Jag säger inte heller att uppvärmningen inte skulle kunna vara orsakad av människan. Men jag ifrågasätter alltså att man med sådan bestämdhet anser sig kunna säga att uppvärmningen är antropogen och att man, trots alla osäkerheter som finns, fattar kostsamma politiska beslut på så svaga grunder. Jag ifrågasätter också det medlöperi som sker när drevet går och som får till följd att bristen på kunskap i stället övergår i skenkunskap. Jag är starkt kritisk till bristen på självständigt tänkande och när de som saknar vetenskaplig kunskap paradoxalt nog anser sig ha monopol på kunskap och också ha rätt att tysta ner eller rent av förbjuda andra åsikter.

Hur har det blivit så här? Vetenskapsmän tjänar pengar på att få genomslag för sin forskning. Media kapitaliserar på att skrämma läsarna och att därigenom sälja sin produkt. Politiker vill ha makt och anpassar sig i riktning mot den ståndpunkt som ger mest röster. När samspelet väl uppnått en viss nivå är det svårt att ifrågasätta det hela. De som så gör tystas ner genom att inte ges plats i tidskrifter eller i debatter. Frågan anses avgjord och alla som inte medlöper betraktas som förnekare. För den breda massan innebär slutresultatet i värsta fall en förledelse och en indoktrinering. För hur skall den som inte har egen kunskap kunna bilda sig en egen uppfattning när den information som ges enbart ger uttryck för en liten del av den möjliga sanningen?

Det hela påminner om diktaturer, som i det f.d. östblocket, där endast etablissemangets åsikter tilläts och där högt valdeltagande brukade förmedlas. Nu är det “97% av forskarna” som alla sägs tycka likadant. Med ett sådant uttalande utesluts alla möjligheter till en konstruktiv och nyanserad debatt.

Man kan faktiskt med rätta kalla detta för fascism. Då menar jag inte fascism i ordets politiska mening utan som ett psykiskt tillstånd. Fascism i psykologisk mening är när tron blir fanatisk och när motståndarna (förnekarna, kättarna) som inte bekänner sig till samma tro på ett eller annat sätt skall tystas. Ett annat kännetecken på fascism är den blinda auktoritetstron. I detta fall genom full tro på IPCC som om detta FN-organ vore allsmäktigt och inte skulle kunna kritiskt granskas. Den fascistiska tendensen understöds också av det faktum att röster nu höjs för att demontera demokratin för att möjliggöra att beslut påskyndas.

Det hela uppvisar alltså kännetecken på att ha antagit närmast religiösa former. Det är inte konstigt att det sker i vår tid. Människor som inte är uppfyllda av äkta andlighet behöver något att tro på, dvs. substitut i någon form. Så när klimathotet lyftes fram fyllde det upp ett stort tomrum inom människor vilket också förklarar varför omställningen gick så snabbt. Rädslan för skam, skuld, straff och undergång (att komma till helvetet) är ofta närvarande hos den som inte har en grundtrygghet i sig själv och där passar ju klimatfrågan synnerligen väl in. Dvs. om man inte anpassar sig till den rätta tron och lever därefter kommer man bli straffad genom sin egen och hela världens undergång. Dessutom skall denna undergång ske i framtiden, om 100 år eller så, när alla som lever nu är döda och ingen kan ställas till svars, om undergången inte skulle infalla. Att det i långa perioder historiskt varit både varmare och betydligt mer CO2 i atmosfären, det saknar helt betydelse i denna religion.

Det finns en ytterligare djuppsykologisk dimension i detta: En människa som inte är i kontakt med sig själv använder projektion av sina egna tillkortakommanden som en mekanism att hantera olika livssituationer. Omogna människor projicerar på ett omedvetet plan sin rädsla för att den omedvetna delen av psyket skall ta över. Dvs. den omedvetna rädslan för personlig undergång genom psykos projiceras på att hela världen skall gå under.

Detta är en mycket stark kraft och rädslan är fullt förståelig. Men projektionen ger uttryck för en stor personlig omognad och utgör en kränkning mot dem som drabbas av den. I en tid när få har uppnått den mognadsgrad där det råder en balans mellan det omedvetna och medvetandet får denna brist på dynamik stora följder.

Klimatfrågan är också tacksam att använda som vapen i en slags passiv kamp om makt. Om jag vill få makt utan att ta till våld och utan att på andra sätt kränka min omvärld på ett synligt vis, då kan jag använda klimatfrågan för mitt dolda syfte. Mitt liv får mål och mening genom att styra och utöva makt över andra. Dessutom kan jag då stilla den egna inre oron, den som beror på att jag inte är i kontakt med mig själv. Då ger jag också intryck av att agera i det godas namn. För vem kan väl utmana och genomskåda den som har skaffat sig ett så grandiost och skenheligt monopol på godhet?

Klimatfrågan – En grundläggande bakgrund

söndag, augusti 16th, 2020

Det finns mycket problem med det moderna samhället relaterat till miljön såsom giftiga utsläpp, ändliga resurser, överexploatering, utrotning av djurarter etc. Ett av de största problemen anses vara utsläppen av växthusgaser och att människan därigenom orsakar en höjning av temperaturen på jorden. Under 1900-talet har den globala medeltemperaturen ökat och denna ökning antas numera av de flesta vara genererad genom mänsklig påverkan. Hur har man kommit fram till den slutsatsen?

Jo, huvudsakligen genom datormodeller s.k. Global Circulation Models (GCM). Dessa modeller är en matematisk sammansättning av de fysikaliska processer som man antar existerar, framför allt i havet och atmosfären. Jordklotet delas in i små segment och i varje segment beräknas de fysikaliska parametrarna. Utgående från startvärden räknar man sig framåt i tiden steg för steg och ruta för ruta. På detta sätt anser man att man kan modellera hela jordklotets komplexa dynamik i en dator och dra slutsatser om framtiden. Men det finns många brister med detta:

  • Till att börja med så är de ingående huvudekvationerna icke-linjära, dvs. kaotiska (turbulenta) till sin natur. Detta indikerar att naturen har en inneboende oförutsägbarhet – jämför tex svårigheten att förutsäga vädret.
  • Ekvationerna är också känsliga för små variationer i begynnelsevillkoren. Små ändringar i startvärdena kan ge helt andra resultat. Detta är fallet delvis för att det är den inneboende dynamiken i ett icke-linjärt system. Men delvis också för att kunskapen om de initiala värdena är ofullständig och att felen fortplantar sig och växer genom miljardtals beräkningar. Ju längre fram i tiden man försöker göra förutsägelser desto osäkrare blir resultatet (väder kan man förutsäga 5-10 dagar som bäst). Man känner inte de aktuella ingångsvärdena över hela jordklotet tillräcklig väl. Man måste också fråga sig om upplösningen av rum och tid är tillräcklig i modellerna. Jordens geometri och tiden är kontinuum som man approximerar. Risken är stor att prognoser om det framtida klimatet blir fel även om modellen vore helt fysikaliskt korrekt för övrigt. Detta klargörs utmärkt väl på vetenskaplig grund i denna artikel. För en sammanfattning av de olika typer av modeller som finns se här.
  • Sedan så finns det många delprocesser i klimatsystemet som inte är tillräckligt kända. En del processer är okända eller utelämnade och många processer har man approximerat genom antagande av hur de går till och genom användande av approximativa konstanter och ekvationer. Det finns väldigt många parametrar och processer som samspelar i klimatsystemet och det är i min mening helt omöjligt att modellera dem alla.
  • Modellerna skall valideras genom att korrekt förklara och återskapa variationer i klimatet som inträffat under årtusendena innan den industriella revolutionen. Det skall ske utan att man anpassar modellerna till historiska data. Modellerna skall också kunna förklara varför de naturliga processer som verkat förut inte längre tycks bidra till klimatförändringar utan att nu människan är den huvudsakliga källan till temperaturvariationer. Denna validering har inte gjorts! Bilden nedan visar ett genomsnitt av 102 olika modellers resultat för temperaturutvecklingen i mellersta troposfären jämfört med verkliga uppmätta värden:

modellerna

  • Slutligen så finns det flera astronomiska processer  som vi inte kan påverka över huvud taget. Flera av dessa processer kan vi inte heller förutsäga och de finns därför inte korrekt representerade i datormodellerna. Jag tänker tex. på styrkan i solstrålningen, solvinden, solens magnetfält, variation i jordens magnetfält, månens och solens kombinerade gravitationskraft (tidvatten variationer), omloppsbanans variation och jordaxelns lutning.

Det finns också ett flertal vetenskapliga argument som talar mot att temperaturökningen under 1900-talet är antropogen:

1. Historiskt har man funnit att variation av koldioxidhalten i atmosfären släpat efter variationer av temperaturen. Dvs först har en temperaturförändring skett och därefter en ändring av koldioxidhalten. Nedan en bild över temperaturutvecklingen återskapad från borrkärnor i is:

borrkärnor

2. Temperaturökningen sammanfaller bara delvis med utsläppen av koldioxid. Under 1900-talet finns det perioder när temperaturen inte ökat trots att utsläppen av koldioxid ökat. Se här.

3. Koldioxidens förmåga att generera värme genom växthuseffekten avtar logaritmiskt (jmf. tex. decibel skalan). Om vi jämför koncentrationen av koldioxid i framtiden med hur den var under förindustriell tid, betyder det att en ökning av mängden koldioxid tid har störst inverkan initialt och att ytterligare koldioxid som tillförs har allt mindre inverkan. Här menar man att feedback processer ger upphov till ökad mängd vattenånga i atmosfären och att den i sin tur också ger en växthuseffekt. Men om inverkan från koldioxiden är så liten undrar jag hur den kan ha så stark påverkan på mängden vattenånga? Innan det industriella samhället var andelen koldioxid i en mängd luft 3 molekyler av 10000. Nu är andelen 4 molekyler av 10000. Det räcker med sunt förnuft för att inse att varken koldioxidhalten i sig eller den lilla förändring som människan orsakat inte kan vara så avgörande för jordens växthuseffekt.

4. I klimatsystemet råder “negativ återkoppling” dvs. att om något sker som rubbar jämvikten träder något annat automatiskt in och motverkar. Om det inte hade varit på detta sättet så had vi inte haft någon civilisation på denna planet. (Ett exempel: Mer vattenånga ger mer växthuseffekt men också mer moln vilket motverkar uppvärmning.)

5. Tittar man på havsnivån mätt med tidvattenmätare började havsnivån stiga redan på 1800-talet, långt innan vi började släppa ut koldioxid. Och när vi väl började släppa ut koldioxid steg havsnivån i samma takt som innan. Se här.

6. Det finns argument relaterade till solcykeln som indikerar att vi kan vara på väg in i en period av sjunkande medeltemperatur:

Evans-modell

7. Man kan tom finna argument som talar för att en ökad halt av koldioxid vore bra för växtligheten på jorden. En ökning av koldioxidhalten skulle kanske också flytta fram tidpunkten för nästkommande istid. Det kan vara så att den nuvarande ökningen är helt naturlig och utgör en del av återgången efter lilla istiden på 1600-talet till det varmare klimatet som rådde under 11-1200 talen:

IPCC-medeltidsvaerme

Fler argument finns att läsa här. Allt detta sammantaget indikerar att det helt enkelt inte går att säga hur klimatet kommer att se ut om tex. 100 år. Modellerna producerar fiktiva scenarier snarare än realistiska prognoser. Det är slående nog en slutsats som IPCC (FN:s klimatpanel) själva kommit fram till (se här):

“In sum, a strategy must recognise what is possible. In climate research and modelling, we should recognise that we are dealing with a coupled non-linear chaotic system, and therefore that the long-term prediction of future climate states is not possible. The most we can expect to achieve is the prediction of the probability distribution of the system’s future possible states by the generation of ensembles of model solutions. This reduces climate change to the discernment of significant differences in the statistics of such ensembles. The generation of such model ensembles will require the dedication of greatly increased computer resources and the application of new methods of model diagnosis. Addressing adequately the statistical nature of climate is computationally intensive, but such statistical information is essential.”

Man fastslår alltså att det inte är möjligt att göra långsiktiga prognoser och vidare att det bästa vi kan göra är att studera sannolikhetsfördelningar av ett stort antal modellkörningar. Men om inte modellerna är validerade vad är då sannolikhetfördelningen värd? Jag ger personligen inte mer för de utsagor om det framtida klimatet som dessa modeller genererar än vad jag ger för prognoser att förutsäga det ekonomiska systemet. Vi vet alla att det inte är möjligt att göra sådana. I stället ser jag det som ett utbrott av hybris i denna gren av naturvetenskapen.