Om man arbetar i det allmännas tjänst, tex som politiker eller styrelseledamot, skall man då verka för sitt eget bästa eller för det allmännas? Svaret kan tyckas uppenbart. Inte desto mindre är det mycket vanligt att den egna favören styr agerandet i sådana sammanhang.
Det är ett symptomatiskt problem i vår tid att förmågan till gränssättning successivt försvagas. Det gäller på individnivå likväl som kulturellt.
Sträcker sig vårt ansvar för varandra inte längre utanför familjen? Har vi inte ansvar även för våra vänner? Eller är vänner bara något man utnyttjar då och då för att tillfredställa sina egna behov?
Den mest grundläggande frågan i tillvaron är: Hur accepterar och hanterar du tomheten?