Friinsikt.se – Bortom ytlighet och splittring

Klimathot, vetenskap och religion – del 2

Jag ifrågasätter inte att vi har haft en uppvärmning, globalt sett, under det senaste århundradet (även om den planat ut under 2000-talet). Jag säger inte heller att uppvärmningen inte kan vara orsakad av människan. Men jag ifrågasätter att man med sådan exakthet tror sig kunna säga att påverkan är mänsklig och att man, trots alla osäkerheter, fattar kostsamma politiska beslut på så svaga grunder. Jag ifrågasätter också det medlöperi som sker när drevet går och som får till följd att bristen på kunskap i stället övergår i en allmän skenkunskap – ja rent av galenskap utan kontakt med verkligheten. Jag är starkt kritisk till bristen på självständigt tänkande och när de som saknar kunskap paradoxalt nog anser sig ha monopol på kunskap och också rätt att tysta ner eller rent av förbjuda andra åsikter.

Vetenskapen har ett stort ansvar att också förmedla osäkerheter. Men i stället tycks en sorts maskopi pågå: Vetenskapsmän tjänar pengar på att få genomslag för sin forskning. Media tjänar pengar på att skrämma läsarna och att sälja sin produkt. Politiker som vill ha makt anammar tacksamt de rön de serveras, oftast helt utan egna insikter. När hela samspelet väl uppnått en viss nivå är det få som vågar ifrågasätta det hela. De som så gör betraktas som kättare och tystas ner genom att helt enkelt inte ges plats i tidskrifter eller i debatter. För den breda massan innebär slutresultatet en indoktrinering och form av hjärntvätt.

Det hela uppvisar således alla kännetecken på att ha antagit religiösa former. Det är inte på något sätt konstigt att det sker i vår tid. Människor som inte är uppfyllda av äkta andlighet behöver substituerande religion i någon form. Så när klimathotet lyftes fram fyllde det upp ett stort tomrum vilket också förklarar varför omställningen gick så snabbt. Rädslan för undergång (läs: projiceringen av rädslan att den omedvetna delen av psyket skall ta över) är ofta närvarande hos den som inte har en grundtrygghet i sig själv och där passar ju klimatfrågan in synnerligen väl. För politiker finns också en önskan att utöva makt och om det sker i det godas namn så är det svårare att bli ifrågasatt. Naturvetenskapen har historiskt varit i opposition till religion och ansett sig vara drivande när det gällt att utrota religiösa tendenser. I detta fall har alltså naturvetenskapen själv, med ett huvudansvar, skapat en ny religion.

Naturvetenskap är bra och har gett oss mycket värdefull kunskap de senaste århundradena. Men en blind, insiktslös tro på naturvetenskapen medför alltså stora risker. Naturvetenskapen är en metod för utforskning och utgör inte ett trossystem eller en religion. Det föreligger en, ofta grandios, övertro  hos naturvetenskapsmän att man har monopol på kunskap och denna övertro smittar alltså av sig till andra områden i samhället som okritiskt anammar resultaten. 

I själva verket är den naturvetenskapliga metoden begränsad till objektiv, upprepningsbar kunskap. All annan kunskap som den subjektiva, intuitiva, icke materiella exkluderas och därmed en stor del av verkligheten. Det är här på sin plats att citera Albert Einstein:

”Inte en enda av mina upptäckter har jag kommit fram till genom rationellt tänkande”.

Jag menar att en förening mellan de två synsätten är det bästa. Men en sådan förening på kulturell nivå förutsätter en likadan förening inom människorna.  Albert Einstein var en person som lyckades med en sådan förening. Det är där vi så ofta brister i vår kultur där människor i allmänhet inte har den personliga mognad som krävs för synteser och i stället hemfaller till olika typer av ”antingen-eller” extremism. En ensidig tro på naturvetenskapens möjligheter är en sådan olycklig extremism.

Leave a Reply