Friinsikt.se – Bortom ytlighet och splittring

Klimathots alarmet – en form av extremism

Det finns mycket problem med det moderna samhället relaterat till miljön såsom giftiga utsläpp, ändliga resurser, överexploatering, utrotning av djurarter etc. Ett av de största problemen anses vara utsläppen av växthusgaser och att människan därigenom orsakar en höjning av temperaturen på jorden. Under 1900-talet har den globala medeltemperaturen ökat och denna ökning antas numera av de flesta vara genererad genom mänsklig påverkan. Hur har man kommit fram till den slutsatsen?

Jo, huvudsakligen genom datormodeller s.k. Global Circulation Models (GCM). Dessa modeller är en matematisk sammansättning av de fysikaliska processer som man antar existerar, framför allt i havet och atmosfären. Jordklotet delas in i små segment och i varje segment beräknas de fysikaliska parametrarna. Utgående från startvärden räknar man sig framåt i tiden steg för steg och ruta för ruta. På detta sätt anser man att man kan modellera hela jordklotets komplexa dynamik i en dator och förutsäga framtiden. Men det finns många brister med detta:

  • Till att börja med så är de ingående huvudekvationerna kaotiska (turbulenta) till sin natur. Detta indikerar att naturen har en inneboende oförutsägbarhet – jämför tex svårigheten att förutsäga vädret.
  • Ekvationerna är också känsliga för små variationer i begynnelsevillkoren. Små ändringar i startvärdena kan ge helt andra resultat. Ju längre fram i tiden man försöker göra förutsägelser desto osäkrare blir resultatet (väder kan man förutsäga 5-10 dagar som bäst). Troligen känner man inte de aktuella ingångsvärdena över hela jordklotet tillräcklig väl och med tillräcklig upplösning. (Man måste också fråga sig om upplösningen av rum och tid är tillräcklig i modellerna. Jordens geometri och tiden är kontinuum som man approximerar.) Risken är stor att prognoser om det framtida klimatet blir fel även om modellen vore helt fysikaliskt korrekt för övrigt. Detta klargörs utmärkt väl på vetenskaplig grund i denna artikel. För en sammanfattning av de olika typer av modeller som finns se här.
  • Sedan så finns det många delprocesser i klimatsystemet som inte är tillräckligt kända. En del processer är okända eller utelämnade och många processer har man approximerat genom antagande av hur de går till och genom användande av approximativa konstanter. Det finns helt enkelt väldigt många parametrar och processer som samspelar i klimatsystemet och det är i min mening helt omöjligt att modellera dem alla. Man kan likna detta vid svårigheten att förutsäga det makroekonomiska systemets utveckling med börsen osv. Det är helt enkelt inte möjligt.
  • Modellerna skall valideras genom att korrekt förklara och återskapa variationer i klimatet som inträffat under årtusendena innan den industriella revolutionen. Det skall ske utan att man anpassar modellerna till historiska data. Modellerna skall också kunna förklara varför de naturliga processer som då verkade inte längre tycks bidra till klimatförändringar utan att nu människan är den huvudsakliga källan till temperaturvariationer. Denna validering har inte gjorts! Bilden nedan visar ett genomsnitt av 102 olika modellers resultat för temperaturutvecklingen jämfört med verkliga uppmätta värden:

modellerna  

  • Slutligen så finns det flera astronomiska processer  som vi inte kan påverka över huvud taget. Flera av dessa processer kan vi inte heller förutsäga och de finns därför inte korrekt representerade i datormodellerna. Jag tänker tex. på styrkan i solstrålningen, solvinden, solens magnetfält, variation i jordens magnetfält, månens och solens kombinerade gravitationskraft (tidvatten variationer) och jordaxelns lutning.

Det finns också ett flertal vetenskapliga argument som talar mot att temperaturökningen under 1900-talet är antropogen: 1. Historiskt har man funnit att variation av koldioxidhalten i atmosfären släpat efter variationer av temperaturen. Dvs först har en temperaturförändring skett och därefter en ändring av koldioxidhalten. Nedan en bild över temperaturutvecklingen återskapad från borrkärnor i is:

borrkärnor

2. Temperaturökningen sammanfaller bara delvis med utsläppen av koldioxid. Under 1900-talet finns det perioder när temperaturen inte ökat trots att utsläppen av koldioxid ökat. Se här.
3. Tittar man på havsnivån mätt med tidvattenmätare började havsnivån stiga redan på 1800-talet, långt innan vi började släppa ut koldioxid. Och när vi väl började släppa ut koldioxid steg havsnivån i samma takt som innan. Se här.
4. Det finns argument relaterade till solcykeln som indikerar att vi kan vara på väg in i en period av sjunkande medeltemperatur:

Evans-modell

5. Man kan tom finna argument som talar för att en ökad halt av koldioxid vore bra för växtligheten på jorden. En ökning av koldioxidhalten skulle kanske också flytta fram tidpunkten för nästkommande istid. Det kan vara så att den nuvarande ökningen är helt naturlig och utgör en del av återgången efter lilla istiden på 1600-talet till det varmare klimatet som rådde under 11-1200 talen:

IPCC-medeltidsvaerme
Fler argument finns att läsa här. Allt detta sammantaget indikerar att det helt enkelt inte går att säga hur klimatet kommer att se ut om tex. 100 år. Modellerna producerar fiktiva scenarier snarare än realistiska prognoser. I princip kan man prognosticera vad som helst – det är ju ändå inte förrän om tex 100 år som man vet om det stämde eller inte. Om resultaten då inte visade sig stämma kan det ha tillkommit händelser som man kan hävda är orsaken. Jag ger inte mer för dessa prognoser än för prognoser att förutsäga det ekonomiska systemet och vi vet alla att det inte är möjligt att göra sådana. I stället ser jag det som ett utbrott av hybris i denna gren av naturvetenskapen, en gren som tjänar sitt levebröd på dessa aktiviteter. Okunniga politiker anammar också resultaten på ett okritiskt sätt.

Jag ifrågasätter inte att vi har haft en uppvärmning av jorden under det senaste århundradet (även om den planat ut under 2000-talet). Jag säger inte heller att uppvärmningen inte kan vara orsakad av människan. Men jag ifrågasätter att man med sådan exakthet tror sig kunna säga att påverkan är mänsklig och att man fattar kostsamma politiska beslut på så svaga grunder. Jag ifrågasätter också det medlöperi som följer när drevet går och får till följd att bristen på kunskap i stället övergår i en allmän skenkunskap – ja rent av galenskap utan kontakt med verkligheten. Jag är starkt kritisk till bristen på självständigt tänkande och när de som saknar kunskap anser sig ha monopol på kunskap och också rätt att förbjuda andra åsikter.

Naturvetenskap är bra och har gett oss mycket värdefull kunskap de senaste århundradena. Men en blind, insiktslös tro på naturvetenskapen medför stora risker. Naturvetenskapen är en metod för utforskning och utgör inte ett trossystem eller en religion. Det föreligger en ofta grandios (religiös) övertro  hos naturvetenskapsmän att man har monopol på kunskap och denna grandiosa övertro smittar av sig till andra områden i samhället som okritiskt anammar resultaten. I själva verket är den naturvetenskapliga metoden begränsad till objektiv, upprepningsbar kunskap. All annan kunskap som den subjektiva, intuitiva, icke materiella exkluderas och därmed en stor del av verkligheten. Det är här på sin plats att citera Albert Einstein:

”Inte en enda av mina upptäckter har jag kommit fram till genom rationellt tänkande”.

Jag menar att en förening mellan de två synsätten är det bästa. Men en sådan förening på kulturell nivå förutsätter en likadan förening inom människorna.  Albert Einstein var en person som lyckades med en sådan förening. Det är där vi så ofta brister i vår kultur där människor i allmänhet inte har den personliga mognad som krävs för synteser och i stället hemfaller till olika typer av ”antingen-eller” extremism. En ensidig tro på naturvetenskapens möjligheter är en sådan olycklig extremism.

Leave a Reply